Nu skulle vi börja med en utredning, det betyder att allt ska kollas upp på oss båda två, lämnas blodprov, undersökningar, svara på frågor osv.

Spermaprov skulle lämnas på sahlgrenska. Då började ytterligare väntan..

22e mars fick jag åka in akut till gyn sahlgrenska pga längre smärta i buken, vänster sida. Dom hittade en cysta på vänster äggstock, 6cm stor, återbesök 24 mars o akut op. den 25.

Efter 8 veckors obeskrivlig väntan fick vi äntligen komma för att få provsvaren, mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstet på mej, min sambo svettades och var helt blek..

Allt såg bra ut! Provsvaren var bra! Inget fel! Mer än min ÄL men de var ju löst med pergotime. För säkerhets skull ska ja genomgå en äggledarspolning, det var mkt smärtsamt.. Men all smärta skulle vara värt de! Ingen förträgning i äggledarna, phu! Även de kunde vi stryka från listan..

September 2009 hade vi bestämt oss för att börja försöka bli tre.. Jag hade velat långt innan men det är ju någonting man är två om så jag fick snällt vänta in min sambo, lyckan av att vi skulle bli tre var obeskrivlig. Vi skulle bli föräldrar! Vilken lycka! Trodde vi..

Tiden gick, det ena negativa gravtestet efter de andra, mens som var oregelbunden och ägglossningstester som man inte blev mkt klokare av.. snart så! nästa gång! Hoppet var de som höll oss över ytan!

Efter ett års försök mellan hopp, förtvivlan tröttnade vi på att vänta.

Jag tog kontakt med ungdomsmottagningen i Kungälv. Träffade Annika Strandell, överläkare på gyn i kungälv som jobbade torsdagar på ungdomsmo. Efter lite provtagningar och VUL visade det sig att jag inte har någon ÄL. Det var förklaringen till den mkt oregelbundna mensen. Detta var en mkt lätt återgärd! Fick börja med en tio dagars kur med tabbletter som satte igång en blödning, fem dagar in i mensen skulle jag börja med Pergotime. Ägglossnings tabletter, dom gör att man får ägglossning. Kanon! Inom tre månader trodde hon! Herregud, va de verkligen sant! Inom tre månader skulle jag äntligen få ett plus på stickan! Så som vi har längtat! äntligen fick vi den hjälp vi behövde!

Första kuren avklarad, hmm.. mensen kom och de blev dax för kur nr 2.. även då fick jag mensen och tänkte, jaja, tredje gången gillt! Men även då fick jag den inte efterlängtade mensen.. Gråten satt i halsen som en stor klump.. vad skulle hända nu..? Jag hade varit på VUL o sett att jag svarat på tabletterna och fått ÄL alla tre gånger. Så varför blev det inte då? Annika tyckte att jag skulle fortsätta med tabletterna och hålla tumarna.. Men fortfarande inget plus... månaderna gick och smärtan och sorgen inombords gick inte att beskriva.. Vad har vi gjort för att förtjäna denna sorg o längtan....?

Hej! Jag heter Malin och bor ihop med min 27 åriga sambo i kungälv.

Vi har varit tillsammans i fyra år i oktober. Vi förlovade oss i maj -09.

Nu är det dax att berätta om våran kamp mellan hopp och förtvivlan.. längtan efter det viktigaste i livet, ett barn..